Ny rapport visar vägen för Sveriges klimatomställning
2045 ska Sverige ha nettonollutsläpp. Tekniken som behövs för att nå dit är känd och kostnaden blir ofta marginell i konsumentledet. Ändå går omställningen alldeles för långsamt. I dag släpper det IVL-ledda forskningsprogrammet Mistra Carbon Exit en rapport med viktiga lärdomar som behöver beaktas om vi ska accelerera klimatarbetet och se till att omställningen når alla delar av samhället.
Rapporten Accelerating the Climate Transition – Mistra Carbon Exit Key Messages, beskriver hur Sverige kan nå målet om nettonollutsläpp till 2045, från tekniska möjligheter och utmaningar till hur beteenden, reglering och styrmedel påverkar omställningen.
– De beslut och åtgärder som vidtas under detta decennium kommer att ha en avgörande betydelse om Sverige ska ha en chans att nå nettonollutsläpp till år 2045. Hela samhället behöver engageras i omställningsarbetet, i alla sektorer och på alla nivåer, inklusive företag, kommuner och konsumenter, säger Filip Johnsson i ett pressmeddelande från IVL.
Finansieringsmodeller för koldioxidlagring krävs
En av lärdomarna som tas upp i rapporten beskriver vikten av negativa utsläpp genom att avskilja och lagra biogen koldioxid från massa- och pappersindustrin och fjärrvärmeverk.
Negativa utsläpp utgör en viktig del i de utsläppsscenarier som utvecklas globalt och på EU-nivå och Sverige har goda förutsättningar att producera sådana. Enligt budgeten för 2022 kommer staten finansiera avskiljning och lagring av biogen koldioxid. Det är en bra start, men på sikt behövs finansieringsmodeller som inte belastar statskassan, till exempel genom att införa en kvotplikt på de verksamheter som har kvarvarande utsläpp.
Rapporten sammanfattar fyra års forskning genom 29 artiklar i följande fem kapitel:
- Buildings and Transport Infrastructure
- Transportation
- Governance and Behaviour
- Policy Design
- Sustainable Climate Transition
Bakom rapporten står ett 40-tal forskare och experter från universitet, forskningsinstitut, företag och tankesmedjor, bland andra KTH, Linköpings universitet, Göteborgs universitet, Washingtonbaserade Resources for the Future och Brysselbaserade Centre for European Policy Studies.
