Sedan 2014 är det tillåtet med geologisk lagring av koldioxid i Sverige. Lagring får som huvudregel endast ske under havsbotten i Sveriges s.k. ekonomiska zon. I Sverige består större delen av vår berggrund av kristallina bergarter såsom gnejs och granit, bergarter som inte lämpar sig för koldioxidlagring. Lämpliga sedimentära bergarter finns bara i begränsade delar av landet: i sydöstra Östersjön söder om Gotland och sydvästra Skåne samt havet utanför.
Utanför Skånes sydkust kan det finnas goda möjligheter att lagra koldioxid. SGU genomför under hösten 2024 och våren 2025 borrningar på två platser på sydkusten inom Trelleborgs kommun för att få underlag till bedömning av berggrundens lämplighet för koldioxidlagring. Berggrunden i sydligaste Skåne bedöms ha samma uppbyggnad som den ute till havs.
Detta arbete är inom ramen för det regeringsuppdrag myndigheten har, om att undersöka förutsättningarna för geologisk lagring av koldioxid till havs som en del i miljö- och klimatarbetet.
På plats i Smygehamn
Igår hade KLIMPO-nätverket förmånen att besöka borrplatsen i Smygehamn tillsammans med guiderna Lena Yotis, projektledare för regeringsuppdraget SGU, Mikael Erlström, statsgeolog SGU, och Thomas Andolfsson, SGU, för att ta del av de pågående undersökningarna och diskutera möjligheterna för koldioxidlagring inom svenskt territorium. Med oss hade vi även Gry Møl Mortensen, projektledare CCUS, från RISE och representanter från energibolag och arkitektkontor, som alla jobbar för att förverkliga CCS i Sverige.
De bedömningar som tidigare gjorts över vilka områden i Sverige som kan vara intressanta för koldioxidlagring har baserats på äldre information. Nu ska kunskapsunderlaget förbättras.
– Ett av de möjliga områden som de äldre studierna pekat på är havsområdet utanför Skånes sydkust. På 1 200 till 1 600 meter finns berggrund med bland annat den så kallade Arnager-grönsanden som kan ha de egenskaper som lämpar sig för koldioxidlagring, säger Lena Yotis, projektledare för regeringsuppdraget.
I dagsläget saknas dock detaljerad information om berggrunden som gör det möjligt att bedöma sandstenens och den överliggande berggrundens lämplighet.
– Borrning på land är avsevärt mindre komplicerad och billigare i jämförelse med borrning till havs. Därför är det i nuläget tillräckligt att göra undersökningsborrningarna på land nära kusten för att vi ska kunna bilda oss en uppfattning av berggrundens lämplighet till havs, säger Lena Yotis.
>> Här intervjuar Karolina Unger Lena Yotis om vad man har kommit fram till hittills i projektet.
Under besöket gav SGU en ingående presentation av borrningsprocessen. De betonade särskilt vikten av att skydda den stora grundvattenreservoaren på platsen, vilket var ett avgörande krav för att få borrtillstånd. SGU förklarade noggrant vilka åtgärder som vidtogs för att säkra reservoaren och beskrev även själva borrningen i detalj. De berättade om de olika stenmaterial som påträffades på varierande djup under processen, vilket gav en tydlig bild av de geologiska förutsättningarna på platsen.
Vi fick möjlighet att titta närmare på och känna på borrkärnor från olika stenlager, som kalksten, granit och sandsten.
Vad krävs för att ett område i Sverige ska vara geologiskt lämpligt för koldioxidlagring?
- Lagringen måste ske till havs, och minst 800 meter under havsbottnen.
- Den överliggande, täta berggrunden som hindrar koldioxiden från att sippra upp till ytan ska vara minst 100 meter tjock.
- Sandstenslagret där koldioxiden ska injekteras och lagras måste vara minst 20 meter tjockt, ha en hög genomsläpplighet och en porvolym på över 20 %.
- Det får inte finnas förkastningar i berggrunden, som skulle kunna leda till läckage
- Lagringsplatsen måste rymma minst 100 miljoner ton koldioxid. (Källa: SGU)
Det djupaste borrhålet har nått cirka 1 290 meter. På grund av osäkerheter och omfattande sprickbildning i berggrunden beslutade man att avbryta borrningen där, för att undvika risker som skador på utrustningen eller andra komplikationer. Trots att det fanns intresse av att borra djupare var målet för CCS (koldioxidlagring) redan uppnått vid denna nivå. Man påträffade ett 15 meter tjockt lager av sandsten ovanpå urberget, och det antas att detta lager kan vara ännu tjockare i omkringliggande områden.
Under besöket fick vi fick även möjligheten att se borrutrustningen och borrkronan på nära håll. Personalen som ansvarade för borrningen gav en ingående genomgång av den praktiska borrprocessen och delade med sig av erfarenheter kring de vanliga utmaningar och hinder som kan uppstå under arbetets gång.
SGU delade även insikter från tidigare undersökningar i regionen och presenterade framtida planer samt önskade forskningsinsatser inom CCS. Myndigheten gav också en uppdatering om sitt pågående regeringsuppdrag och det slutresultat som ska levereras till regeringen nästa år. Dessutom diskuterades SGU:s potentiella framtida roll som tillsynsmyndighet för företag som planerar att lagra koldioxid på svensk mark.
Utöver spännande och inspirerande diskussioner fick vi också tillfälle att höra Gry Møl Mortensen berätta om vad som händer på RISE och den koldioxidreaktor som nu står i Borås för att undersöka hur koldioxid kan lagras i olika material.
Slutsats: Sverige framstår som en stark kandidat för koldioxidlagring till havs, och vi hoppas att detta snart blir en verklighet. Även om det kommer att dröja några år på grund av juridiska processer och behovet av ytterligare tester och undersökningar, ser möjligheterna lovande ut. Den slutgiltiga analysen väntas 2026, men indikationerna hittills är positiva!
Stort tack till alla guider och deltagare som gjorde denna dag möjlig. Vi ser fram emot fortsättningen!
//Klimpo
>> Läs mer om Geologiska förutsättningar för koldioxidlagring i Sverige hos SGU
